Bad day

Mitt liv är som en bergochdalbana just nu. Varannan dag skitbra, varannan dag hemsk. Varför? För att jag har blivit en svartsjuk tönt som måste ringa och kolla läget hela tiden. Jag har fått för mig att om jag inte gör det så kommer jag bli dissad för nån annan. Det låter töntigt, men fyfan vad jobbigt det är. Jag gillar henne så grymt mycket så att det är läskigt. Jag är rädd för mig själv och hur jag hanterar det. Jag saknar henne hår och hur det doftar, jag saknar hennes midja som jag brukade hålla om, jag saknar hennes parfym, jag saknar hennes vackra ögon, jag saknar hennes läppar, jag saknar hennes röst och hennes famn, men på Lördag ses vi. Lördaglördaglördaglördaglördaglördaglördaglördag.

Igår kväll
så åkte jag till Williams runt 22-tiden för att återigen träffa Husman. Igår var något av en Husman-dag. Vi var ett gäng som bara satt och snackade musik och livet och drack massa öl. Undrar om jag kommer ihåg vad alla heter. Husman, Adrian, Emelie, Challe, Jonte, Herman, MQ. Abbe var där en snabbis också för att lämna av Husman. Adrian var grymt skön! Haha. Jag missade sista bussen hem som gick 00.30 från stan, så jag JOGGADE hem i rock, halvfull till Gamla Uppsala. Väl hemma så satte jag mig framför msn och pratade med M. Jag hade egentligen tänkt lägga mig 2, men vi pratade och pratade. När jag slutligen loggade ut ifrån msn så var klockan 05.45(!). Jag fick alltså precis en timmes sömn inatt.

Jag ville verkligen inte gå upp, men jag tvingade mig upp till slut. Jag scannar papper själv du, pga att Daniel börjar skolan igen på Onsdag och vill ha lite ledigt. Så det är jävligt ensamt i kopieringsrummet, vilket inte gör en piggare. Dessutom är vädret så överjävligt att man bara vill låsa in sig i ett rum utan fönster. Jag har knappt kunnat koncentrera mig på någonting annat än att tänka på M idag. Hon är bara så perfekt. Jag blev tvungen att ringa, och en del av mig hatar mig för att jag ringer så ofta, men jag måste!

Tröttheten smyger sig på och jag skulle verkligen kunna somna på tangenbordet här och nu. Jag vill inte ens tänka på hur många stavfel jag hitills har lyckat göra i det här inlägget. Det lär vara endel.

Dags att äta lunch!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0